Att berätta om dödsfallet
Barn tar i många fall döden på ett mer naturligt sätt än vad vuxna brukar göra. Barn begraver döda husdjur och småkryp och tar detta på stort allvar. Som vuxen och förälder är vi ofta rädda att visa känslor inför våra barn, vi vill på alla sätt skona dem från allt ont i världen. Man vill inte visa att man är ledsen när någon är död men för barnen är det naturligt att vara ledsen då. Det är viktigt att berätta om dödsfallet på ett rakt och enkelt sätt. Berätta precis vad som hänt även om det är jobbigt. Man skonar inte barnen genom att undanhålla sanningen.
Man ska berätta om dödsfallet även för små barn, i synnerhet om det är en familjemedlem. Inga omskrivningar som ”morfar har farit på en lång resa” eller något i den stilen. Ta dig tid och sitt ner med barnet och berätta vad som har hänt. Gör barnet delaktigt i planeringen av begravningen och det som följer. På detta sätt får de delta på sina egna villkor och döden blir en del av livet för dom också. Barn sörjer på olika sätt bl a beroende på ålder. Det är först när barnen kommer upp i 7- årsåldern som de kan börja ta till sig begreppet att någon är död och aldrig kommer tillbaka igen. De mindre barnen leker och mitt i leken kan de stanna upp och bli ledsna för att i nästa minut vara inne i leken igen. Det finns bra barnböcker om begravningar, t ex Farfar och lammen som finns att få eller köpa hos en auktoriserad begravningsbyrå. Vi på Begravningstjänst har dessutom några olika böcker som ni gärna får låna av oss om ni så önskar.
Att se den döde
Som ett led i sorgearbetet kan det i många fall vara bra att få se den avlidne. Man kan röra den döde och känna att kroppen är kall och livlös. Man får också en bekräftelse att det är rätt person som ligger i kistan. Man kan se den döde vid flera tillfällen men vanligast är att man gör det i samband med dödsfallet eller när den döde görs iordning i sin kista och körs till den plats där begravningen skall vara. Vår erfarenhet är att det är viktigt för barnen också att se den döde om de så önskar. Om man undanhåller dem möjligheten att se kan de bygga upp en fantasibild som kan vara värre än verkligheten. Den här stunden kan betyda så oerhört mycket i det fortsatta sorgearbetet.
Vid ceremonin
Att få gå på en begravning kan betyda minst lika mycket för ett barn som för vuxna. Man skall inte tvinga ett barn att gå på begravning men det finns goda skäl till att inte bara godta ett nej. Detta gäller som regel även mycket små barn. Var noga med förberedelserna och berätta vad som kommer att hända. Tänk på att vara i ceremonilokalen i god tid för att barnet eller barnen skall kunna bekanta sig med rummet. Om du är närmast sörjande är det bra om det finns någon annan vuxen som kan hjälpa till att ta hand om barnet. Om det finns barn med bland anhöriga ber vi ofta familjen att komma lite före övriga gäster. Detta för att barnen i lugn och ro skall få stifta bekantskap med lokalen, se kistan och få förklarat vad som kommer att hända. Barn har ofta många frågor som vi eller officianten kan besvara. Om du känner att begravningen kommer att bli väldigt påfrestande, ta med en vuxen som tar hand om barnet och som barnet känner sig trygg med.